linneagranlund

Jag har ju hela våren varit sugen på att flytta från Skellefteå, prova på nått nytt. Har som varit inriktad på antingen Göteborg & Stockholm och skickat in ansökningar på en hel del jobb som lagts ut på Platsbanken. Men det har liksom känts ganska hopplöst eftersom att det enda svar man fått gång på gång varit att tjänsten är tillsatt med annan sökande och att de tackar för visat intresse typ... Efter si sådär 15 sådana svar och ett missat samtal från en kommun där jag hade sökt ett jobb rätt nyligt men som jag då fegade ur och inte vågade ringa upp, börjar man som tappa tron på att det någonsin skulle gå. Men jag har väl å andra sidan inte varit särskilt desperat heller eftersom att jag hela tiden vetat att jag har jobb här om jag vill. Chefen erbjöd mig förlängning innan han gick på semester och jag lovade att fundera på saken över sommaren.

Men nu behöver jag inte funder mer :) Förra fredan (samma dag som jag skulle åka till Stockholm på kvällen för att hälsa på Frida) ringer Eva-Lotta från Farsta socialförvalting och säger att dom skulle vilja träffa mig :O Passade ju som så bra när jag ju liks skulle åka till Sthlm den helgen och stanna till tisdagmorgon. Så vi bokade tid för arbetsintrevju måndag kl. 10.00, mitt livs första arbetsintervju :S De gick faktiskt riktigt bra, jag var typ inte ens nervös och i slutet av intervjun sa hon att dom skulle träffa några till i ungefär samma situaton som mig, relativt nyutexade och med lite arbetserfarenhet, sen skulle dom höra av sig. De tog tre dagar. Jag hann vara på Britney Spears-konsert i Globen med Sara & Stina och åka hem till Skellefteå och jobba ett par dagar sen ringde hon i torsdags och sa att dom vill att jag ska börja hos dom :) Då hade hon inte pratat med mina referenser än så hon skulle göra det på fredan och återkomma, men hon tyckte att jag skulle börja fundera. Vilket jag gjorde, jag funderade så det knakade... men jag kom ju som fram till att jag vore rätt dum om jag tackade nej, och alla i min omgivning tycker också det så, egentligen fanns det väl inte så mycket att fundera över. På fredan på jobbet skulle jag till repan med ett smartcard och när jag passerade Jörgens kontor satt han i telefonen, då misstänkte jag direkt att det var Eva-Lotta han pratade med och mycket riktigt, jag hann inte mycket mer än tillbaka till kontoret så ringde det på mobilen. Det var Eva-Lotta och hon sa att hon hade fått väldigt bra referenser om mig och det visste jag ju att Jörgen skulle ge ;) Nu ska jag bara fundera över lönen över helgen så ska vi höras igen på måndag. Det blir alltså Stockholm och Farsta fr.o.m. 1 september :) Min anställning här tar slut 15 augusti så då har jag ju ett par veckor på mig att flytta ner till Stockholm.

Känns så kul att det äntilgen händer något i livet. Hela den här våren har jag gått runt här hemma hos mamma & pappa och känt att livet bara rinner ifrån mig där ute. Det har känts som att jag befunnit mig på en transportsträcka mot något annat hela tiden. Det är inte kul att bo hemma när man är 25 år och det har varit riktigt jobbigt många gånger. Sen har det bara känts så dumt att skaffa lägenhet och starta upp nått form av liv här när jag hela tiden velat flytta härifrån så jag har stått ut. Men nu behöver jag bara stå ut typ en månad till :D

Nä nu ska jag fara och handla lite åt mamma, sen börjar det vara dags att göra sig i ordning för kvällen. Helena & Maria har fyllt 25 år nu i juli bägge två och ska ha 25-årsfest ikväll :)

Hissar: Att livet känns roligt igen :)
Dissar: Inflamation på stämbanden & hesheten den orsakar. Men peppar peppar så börjar jag faktiskt låta mer som mig själv nu.